Framtidens Life Science

Är på Uppsala Innovation Day och lyssnat på den otroligt inspirerande Mouna Esmaeilzadeh som pratat om framtidens life science. För den som inte känner igen henne är hon läkare, neuroforskare, entreprenör och tv-personlighet som startade Scilife Clinic, en klinik som använde senaste tillgängliga tekniken för att upptäcka sjukdomar i tid och förlänga livslängden.

Hon berättar att vår hjärna lurar oss. Den använder tidigare erfarenheter för att tolka det vi ser. Tex kan en svartvit bild på jordgubbar uppfattas som röd, baserat på vår tidigare erfarenheter av jordgubbar.

”Låt inte din gamla hjärna begränsa dina möjligheter.”

Vidare berättar hon att utvecklingen är exponentiell, vilket är svårt för hjärnan att förstå. Jämfört med senaste 100 årens utveckling kommer vi accelerera. Kommande 100 åren kommer motsvara utvecklingen som skett senaste 12 000 åren, i en takt vi har svårt att föreställa oss. Tex när hon startade sin klinik tog det år och miljoner dollar att sekvensera DNA, när hon sålde kliniken tog det ett par timmar och hade en prislapp på 1000 dollar. Ha med den utvecklingen i beräkningen.

Hennes bästa livstips är att göra något för andra, att hjälpa sina vuxna barn med något ökar livslängden på föräldern med år. Har man inga barn kan man hjälpa andra, så minskar dödligheten med 60 % (!). Var egoistisk och hjälp andra.

Vidare diskuterades hur vi människor genom teknik kan skapa oss superkrafter. Robotarna kommer att göra oss mer mänskliga, tänk att kunna känna kärlek 100 gånger starkare. Hon tipsar om att hitta en mening i något utöver det robotar kan göra och uppmuntrar oss att coacha våra barn att förkovra sig i en passion (åt gången). Se till att få bort att runtomkring som gör det blurrigt och tar fokus från passionen. Tänker att det även gäller oss vuxna.

Med teknikens hjälp kommer vi även kunna bromsa åldrandet. Vad skulle du göra om du blev 150 år?

Kan varmt rekommendera er att lyssna på henne. 💕🤗

Annonser

Nackdelar med LEAN?

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus. Gillar du det jag gör, supporta mig gärna genom att använda dem.

För två år sedan var jag handledare till två civilingenjörsstudenter, då de gjorde examensarbete hos oss. De berättade om en LEAN-kurs de läst och hur de upplevde att allting var misstänksamt positivt. Föreläsare i ämnet hade berättat att det inte fanns ingenting negativt med LEAN. De frågade mig om jag visste något. Då visste jag inte. Frågan har gnagt i mig sen dess.

Först vill jag säga att det finns många bra verktyg inom LEAN. Jag förstår att metodiken passar bäst inom verksamheter vars grundläggande affärsidé inte förändras. Nu är förändringsbenägenhet är mycket attraktivt i nuvarande tillvaro. Efter att ha läst boken State of Readiness –  Operational Excellence as Precursor to Becoming a High-Performance Organization så har jag inget definitivt svar, men jag vet mer i frågan än tidigare.

Boken illustrerar nyttan med att bygga effektiva system som grund för Operational Excellence inom verksamheter. Att det handlar om grunden i system, snarare än processer. Om vikten att bygga sin business kring rätt KPI:er för att främja systemtänkande. De trycker på att ledarskap samt genomtänkt upplärning och vidareutbildning av personal främjar effektivitet i verksamheter.

Utan att berätta för mycket så tar den upp nackdelar med LEAN och frågar sig varför vi egentligen följer Toyotas kvalitetssystem, utvecklat för dåtida produktionsmiljö, när de idag inte alls har ett effektivt kvalitetsarbete (av antalet reklamationer att dömma). Det finner jag väldigt intressant i en värld där många initiativ fortfarande kretsar kring LEAN (iaf inom svensk läkemedelstillverkning).

Det är inte den roligaste bok jag läst, men jag har fått med mig ny, mycket värdefull information som handlar om hur verksamheter kan förbereda sig för att bli högpresterande organisationer som är hållbara över tid. Jag finner det intressant både som investerare och som medarbetare inom en stor organisation.

Jag har fortfarande inget rakt svar på frågan om nackdelar med LEAN eftersom det är ett flytande begrepp. Kanske är ett effektivt systemtänk en ny typ av LEAN-nivå?

Vad säger du?

Hur når ett företag mästerklass?

Good to Great av Jim Collins (2001) är en mycket intressant bok om hur man tar ett företag som presterar bra till att prestera enastående. Boken är en presentation av ett 5-årigt forskningsprojekt där teamet har undersökt 11 amerikanska företag, som gått mer eller mindre bra, till att efter en brytpunkt leverera i snitt 7 gånger högre avkastning än index under 15 års tid. Här kommer en sammanfattning.

De flesta (både personer och företag) blir aldrig bra på riktigt eftersom det är lätt att nöja sig med ganska bra. Kan ett företag som varit helt ok omvändas till att uppnå mästerklass? Slutsatsen om metodiken som företagen använder sig av är enligt följande:

Disciplinerade människor

De fann överraskande mönster om företagens ledarskap, nästan som att de fick intrycket om att dessa kom från mars. Egenskaperna hos dessa ledare:

  • Undertrycker sin egen person
  • Blyga, tysta & reserverade
  • Personlig ödmjukhet
  • Professionell viljestyrka

Dessa ledare valde inte en strategi direkt. Först valde de sitt team, valde in personer de önskade ha med och valde bort personer som inte passade. Därefter valde de strategi.

Disciplinerat tänkande

En annan egenskap som både ledarna och företagen besatt är envishet. Hantera den bistra verkligheten men förlora aldrig hoppet!

Det handlar också om att identifiera sin kärnverksamhet. Oavsett vad företaget gjort tidigare betyder det inte att de kan bli bäst i världen idag inom samma område. Att vara öppen för nya koncept verkar vara ett framgångsrecept bland dessa företag.

Angående företagskulturen behöver den vara präglad av disciplin, på så sätt behövs inte onödigt byråkratiska kontrollsystem. Mästerklass kan nås med disciplin i kombination med entreprenörskap!

Disciplinerad handling

Good to Great-företagen använder inte använder teknik som driver för en förändring. Däremot använder de omsorgsfullt utvalda tekniska redskap för att nå den förändring de önskar och har i och med det varit framstående i teknisk utveckling.

I företagen fanns inget ”förbättringsprogram” eller enskild händelse som kunde utpekas som orsaken till förändringen från bra till enastående. Istället påminner det om en lång uthållig process där man sakta men säkert kämpar sig mot sin målsättning.

Hur bevarar man mästerklass inom företaget?

Det verkar som att företagen behöver mål och värderingar med ett högre syfte, alltså inte enbart finnas till för att tjäna pengar. Att bevara denna kärna och samtidigt stimulera framsteg verkar vara nyckelkomponenter. Mer om detta finns i en annan bok av samma författare med titel Build to Last.

Trots att boken har några år på nacken anser jag att teorierna är mycket intressanta och fortfarande aktuella. Det påminner mycket om lösningen för identitetskriser hos större företag, likt den H&M går igenom, och påminner om kärnan i nuvarande digitaliseringsarbeten.

Det är också ytterst intressant att den ledarstil som tar företag till mästerklass inte är av den karaktär vi idag förknippar med stora ledare. Det verkar snarare som om den introverta personlighetstypen är att föredra. Tänkvärt!

Vad säger du som läst den?