Risk – En kick som vårt inre djur behöver?

Medan jag fortfarande formulerar målen för 2019 och inväntar min coachs feedback på dem så kommer här en fundering kring aktier som del av risktagandet i livet. För ett tag sedan lyssnade jag på ett poddavsnitt om risk från Ett Rikare Liv där det diskuteras om att livet blir blassé utan risker i vardagen. Behöver vi ta risker för att känna oss levande?

Jag känner väldigt mycket igen mig i det då jag har haft en väldigt basic strategi just nu i livet. Det känns både tråkigt och är svårare att hålla motivationen uppe utan dessa risker, då det i många fall är riskerna som ger oss känslan av att leva. Kostnaden som trygghetsnarkoman är således att gå miste om livet.

Inom detta område har jag tagit lite för lite risk i livet och lite för stor på aktiemarknaden, kan det vara för att kompensera? Har under en period behövt min omgivnings hjälp med att ta med mig utanför min confortzon. Min familj är fantastiskt bra på detta, vilket jag är så tacksam över! Så är även min coach. Det nya året handlar om att ge mig ut på okänd mark lite oftare. Det känns riktigt roligt faktiskt.

Det är mod att möta sina rädslor, alla som i sig är helt individuella. Att vara trygghetsnarkoman är ett sätt att dämpa rädslor för osäkerhet i livet, att försöka buffra upp med kuddar ikring sig. Nu har jag insett att med några färre av dessa kuddar ikring sig kan man fortfarande testa saker, misslyckas och landa mjukt. Och samtidigt ha väldigt roligt på vägen. Tänkte därför passa på att våga lite mer. Ska bli spännande att se om det har någon påverkan på den ekonomiska psykologin. 2019 är ett nytt år med många godsaker på buffén.

Det här gör mig också nyfiken på er, vad gör ni för riskfyllt i livet?