Vad du inte visste om läkemedelstillverkning

”The pharmaceutical industry has a little secret: Even as it invents futuristic new drugs, its manufacturing techniques lag far behind those of potato-chip and laundry-soap makers.” – The Wall Street Journal 2003

I början på 2000-talet insåg FDA att deras regelverk tvingade företag till dumdristiga beslut som varken gynnade kvalitet eller kostnadseffektivitet. Tidigare regelverk har gått ut på att man inte får göra förändringar av produktionsprocess och analysmetoder, för att säkerställa de kliniska studiernas giltighet. Det gör att läkemedel registrerade på 60-talet också tillverkas som på 60-talet, trots att det finns nya effektiva tekniker och analysmetoder tillgängliga på marknaden.

Det är fullt förståeligt, för man kan bara kontrollera det man mäter. Det är det som man inte mäter, som riskerar att ha en påverkan på produkten och kanske även patient (hela regelverket är uppsatt pga dödliga utgångar). Därför är den tidigare konservativa hållningen av FDA helt befogade.

Detta i kombination med att läkemedelsföretagen har haft så bra marginaler på sina egenutvecklade läkemedel att kostsamma och ineffektiva produktionsprocesser inte varit något problem.

Interna misslyckanden med att ta fram nya mediciner har lett till att de stora läkemedelsbolagen har outsourcat en stor andel av utvecklingsprocesserna till småbolag. Den tidigare kassakon utveckling är därmed inte längre lika aktuell som tidigare. Antalet nya läkemedel som registreras i USA och även i Sverige är i en starkt fallande trend. Samtidigt som kostnaderna för läkemedelsutveckling fortsatt ökar. (Grafer för FDAs underlag presenterades på ECAs kurs Modern EU and FDA Processvalidation 29-30 maj 2018).

För att läkemedelsföretagen ska vara fortsatt lönsamma behöver de numera fokusera på produktions- och kvalitetssäkringsprocesserna. Trots att reglerna varit så konservativa säger artikeln i the Wall Street Journal att 5 – 10 % av tillverkade batcher inte når specifikation. Industrin spenderar enorma summor pengar på kvalitetsbristkostnader. I halvledarindustrin är samma siffra 0.0001 %.

Det betyder att läkemedelsbranschen inte alls varit i framkant när det gäller produktion och kvalitetssäkring. Chips och tvåltillverkare har legat längre fram än dem. Så sitt höga rykte till trots finns det sprickor i fasaden.

Vad gjorde sedan FDA för att premiera innovation, kvalitet och kostnadseffektiva lösningar? 2004 lanserade de sin guidance om Process Analytical Tehnology (PAT). De började då visa att det var positivt att använda sig av mer avancerade analysmetoder för real-time analyser och styrning av processerna utifrån det. I teorin. I praktiken fanns det gamla regelverket kvar, vilket gjorde att företag som var intresserade var tvingade att använda båda metoderna samtidigt.

Med åren så kom gemensamma samarbeten för harmonisering av utvecklingsmetodik mellan Japan, Europa och USA ut (se här). Resonemanget är tämligen simpelt, om man har koll på vilka variationer i processen som påverkar produkten (och har data som bevisar det) så får man en regulatorisk lättnad och minskade bördor för kvalitetssäkring under förvaltningen av produktionsprocessen.

Fortfarande, så krävdes en traditionell validering. Dvs, att man bevisar att processen fungerar 3 gånger på rad så är allt fine. Kom nu ihåg att fortfarande missade 5 – 10 % av de producerade produkterna specifikation. Då kan man börja misstänka att den där valideringen som skedde vid start av produktion, kanske inte ger en fullt representativ bild av produktionsprocessen 30 år senare.

Inte förrän 2011 förändrades FDAs guide om validering (se den här). Efter 2011 räcker det inte att visa 3 gånger att processen levererar en produkt enligt specifikation. Nu tvingas företagen att kontinuerligt bevisa att processen är stabil och att produkten inte bara uppnår specifikation, utan genererar en kvalitetsprodukt. Har man missat att mäta något som påverkar resultatet, så tvingas man nu göra ständiga förbättringar. Visst låter det helt rimligt?

Paradoxen här är att ständiga förbättringar är i de flesta branscher något att eftersträva. Det ingår i kvalitetsmetodiker som både LEAN och Six Sigma. Man gör detta för att öka kostnadseffektiviteten och därmed öka produktivitet och marginaler. I den konservativa läkemedelsvärlden är detta precis tvärtemot så som man arbetat under väldigt många år, då man eftersträvat att inte förändra sina processer. Det är en dramatisk kulturförändring inom läkemedelsvärlden som sker och som är spännande att få ta del av.

Jag var nyligen i Berlin på kurs om just detta (Modern EU and FDA Process Validation) och att döma av engagemanget är implementeringen av den här kontinuerliga uppföljningen fortfarande något som är nytt för många företag. De största företagen har kapitalet och förstår också lönsamheten i denna förändring. I kombination med digitalisering leder de vägen för framtidens smarta läkemedelsproduktion. För övriga företag är det intressant att se hur myndigheten FDA pushar dem i en digitaliserad riktning, för att det både är säkrast för kvalitet och för priset. Flera av de företagen förstår ännu inte själva den outnyttjade potentialen.

Slutsatsen av det är att nya läkemedel, utvecklade enligt ny metodik och tillverkade med moderna tillverkningsmetoder kommer vara överlägsna de gamla produktionerna. Det krävs också en bolagskultur som premierar förändringsarbete för att vara både lönsamma och i linje med regelverken. Något att tänka på för dig som är intresserad av att investera långsiktigt i läkemedelsbolag. Kanske blir läkemedelstillverkning mer modernt än tvål- och chipstillverkning, det återstår ännu att se.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s